publicerad: 2015
känning
känn·ing
substantiv
~en ~ar • ha känning av besväras av, känna av
Singular | |
---|---|
en känning | obestämd form |
en kännings | obestämd form genitiv |
känningen | bestämd form |
känningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
känningar | obestämd form |
känningars | obestämd form genitiv |
känningarna | bestämd form |
känningarnas | bestämd form genitiv |