publicerad: 2015
lösgöra
lös|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • lösgöra el. göra lös ngn
Finita former | |
---|---|
lösgör | presens aktiv |
lösgörs (lösgöres) | presens passiv |
lösgjorde | preteritum aktiv |
lösgjordes | preteritum passiv |
lösgör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att lösgöra | infinitiv aktiv |
att lösgöras | infinitiv passiv |
har/hade lösgjort | supinum aktiv |
har/hade lösgjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
lösgörande | |
Perfekt particip | |
en lösgjord + substantiv | |
ett lösgjort + substantiv | |
den/det/de lösgjorda + substantiv |