publicerad: 2015
maximum
max·im·um
[mak´s‑]
substantiv
~et; pl. ~ • det högsta el. största möjliga el. tillåtna – I sammansättn. maximi-.
Singular | |
---|---|
ett maximum | obestämd form |
ett maximums | obestämd form genitiv |
maximumet | bestämd form |
maximumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
maximum | obestämd form |
maximums | obestämd form genitiv |
maximumen | bestämd form |
maximumens | bestämd form genitiv |