publicerad: 2015
befrämja
be·främja
verb
~de ~t • hjälpa fram, understödja
| Finita former | |
|---|---|
| befrämjar | presens aktiv |
| befrämjas | presens passiv |
| befrämjade | preteritum aktiv |
| befrämjades | preteritum passiv |
| befrämja | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att befrämja | infinitiv aktiv |
| att befrämjas | infinitiv passiv |
| har/hade befrämjat | supinum aktiv |
| har/hade befrämjats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| befrämjande | |
| Perfekt particip | |
| en befrämjad + substantiv | |
| ett befrämjat + substantiv | |
| den/det/de befrämjade + substantiv | |


