publicerad: 2015
berättigande
be·rätt·ig·ande
substantiv
~t • ha sitt berättigande vara berättigad
Singular | |
---|---|
ett berättigande | obestämd form |
ett berättigandes | obestämd form genitiv |
berättigandet | bestämd form |
berättigandets | bestämd form genitiv |