publicerad: 2015
besinna
be·sinna
verb
~de ~t • tänka på, betänka
Finita former | |
---|---|
besinnar | presens aktiv |
besinnas | presens passiv |
besinnade | preteritum aktiv |
besinnades | preteritum passiv |
besinna | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att besinna | infinitiv aktiv |
att besinnas | infinitiv passiv |
har/hade besinnat | supinum aktiv |
har/hade besinnats | supinum passiv |
Presens particip | |
besinnande | |
Perfekt particip | |
en besinnad + substantiv | |
ett besinnat + substantiv | |
den/det/de besinnade + substantiv |
besinna sig
• tänka sig för; lugna sigOrdform(er) besinna sig