publicerad: 2015
plågare
plåg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. plågarna 2plåga
Singular | |
---|---|
en plågare | obestämd form |
en plågares | obestämd form genitiv |
plågaren | bestämd form |
plågarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
plågare | obestämd form |
plågares | obestämd form genitiv |
plågarna | bestämd form |
plågarnas | bestämd form genitiv |