publicerad: 2015
predisposition
pre·dis·pos·it·ion
substantiv
~en ~er • mottaglighet, anlag
Singular | |
---|---|
en predisposition | obestämd form |
en predispositions | obestämd form genitiv |
predispositionen | bestämd form |
predispositionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
predispositioner | obestämd form |
predispositioners | obestämd form genitiv |
predispositionerna | bestämd form |
predispositionernas | bestämd form genitiv |