publicerad: 2015
betsel
betsel
[bet´sel]
substantiv
betslet; pl. ~, best. pl. betslen • styrmedel för häst
Singular | |
---|---|
ett betsel | obestämd form |
ett betsels | obestämd form genitiv |
betslet | bestämd form |
betslets | bestämd form genitiv |
Plural | |
betsel | obestämd form |
betsels | obestämd form genitiv |
betslen | bestämd form |
betslens | bestämd form genitiv |