publicerad: 2015
ritare
rit·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ritarna rita
Singular | |
---|---|
en ritare | obestämd form |
en ritares | obestämd form genitiv |
ritaren | bestämd form |
ritarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ritare | obestämd form |
ritares | obestämd form genitiv |
ritarna | bestämd form |
ritarnas | bestämd form genitiv |