publicerad: 2015
ruva
1ruva
verb
~de ~t • om fågel: ligga på ägg; ruva på hämnd trakta efter hämnd
Finita former | |
---|---|
ruvar | presens aktiv |
ruvas | presens passiv |
ruvade | preteritum aktiv |
ruvades | preteritum passiv |
ruva | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ruva | infinitiv aktiv |
att ruvas | infinitiv passiv |
har/hade ruvat | supinum aktiv |
har/hade ruvats | supinum passiv |
Presens particip | |
ruvande | |
Perfekt particip | |
en ruvad + substantiv | |
ett ruvat + substantiv | |
den/det/de ruvade + substantiv |
2ruva
substantiv
~n ruvor • ⟨åld.⟩ sårskorpa
Singular | |
---|---|
en ruva | obestämd form |
en ruvas | obestämd form genitiv |
ruvan | bestämd form |
ruvans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruvor | obestämd form |
ruvors | obestämd form genitiv |
ruvorna | bestämd form |
ruvornas | bestämd form genitiv |