publicerad: 2015
rymning
rym·ning
substantiv
~en ~ar • till rymma 1
Singular | |
---|---|
en rymning | obestämd form |
en rymnings | obestämd form genitiv |
rymningen | bestämd form |
rymningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rymningar | obestämd form |
rymningars | obestämd form genitiv |
rymningarna | bestämd form |
rymningarnas | bestämd form genitiv |