publicerad: 2015
rättfärdig
rätt|färd·ig
adjektiv
~t ~a • rättrådig, ostraffad; rättvis; befriad från syndaskuld
Positiv | |
---|---|
en rättfärdig + substantiv | |
ett rättfärdigt + substantiv | |
den/det/de rättfärdiga + substantiv | |
den rättfärdige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de rättfärdigare + substantiv | |
Superlativ | |
är rättfärdigast | |
den/det/de rättfärdigaste + substantiv |