publicerad: 2015
rövare
röv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rövarna • äv. bildl.; ta en rövare ⟨vard.⟩ ta en chans
Singular | |
---|---|
en rövare | obestämd form |
en rövares | obestämd form genitiv |
rövaren | bestämd form |
rövarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rövare | obestämd form |
rövares | obestämd form genitiv |
rövarna | bestämd form |
rövarnas | bestämd form genitiv |