publicerad: 2015
bleking
blek·ing
substantiv
~en ~ar • mansperson från Blekinge
Singular | |
---|---|
en bleking | obestämd form |
en blekings | obestämd form genitiv |
blekingen | bestämd form |
blekingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blekingar | obestämd form |
blekingars | obestämd form genitiv |
blekingarna | bestämd form |
blekingarnas | bestämd form genitiv |