publicerad: 2015
skruvning
skruv·ning
substantiv
~en ~ar skruva
Singular | |
---|---|
en skruvning | obestämd form |
en skruvnings | obestämd form genitiv |
skruvningen | bestämd form |
skruvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skruvningar | obestämd form |
skruvningars | obestämd form genitiv |
skruvningarna | bestämd form |
skruvningarnas | bestämd form genitiv |