publicerad: 2015
spanare
span·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. spanarna • om detektiv m.m.; äv. person som försöker se in i framtiden
Singular | |
---|---|
en spanare | obestämd form |
en spanares | obestämd form genitiv |
spanaren | bestämd form |
spanarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spanare | obestämd form |
spanares | obestämd form genitiv |
spanarna | bestämd form |
spanarnas | bestämd form genitiv |