publicerad: 2015
spontanism
spont·an·ism
[‑is´m]
substantiv
~en • en abstrakt konstriktning; spontanitet
Singular | |
---|---|
en spontanism | obestämd form |
en spontanisms | obestämd form genitiv |
spontanismen | bestämd form |
spontanismens | bestämd form genitiv |