publicerad: 2015
spontanitet
spont·an·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er spontan
Singular | |
---|---|
en spontanitet | obestämd form |
en spontanitets | obestämd form genitiv |
spontaniteten | bestämd form |
spontanitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spontaniteter | obestämd form |
spontaniteters | obestämd form genitiv |
spontaniteterna | bestämd form |
spontaniteternas | bestämd form genitiv |