publicerad: 2015
spotta
1spotta
[spåt`a]
substantiv
~n spottor • spätta
Singular | |
---|---|
en spotta | obestämd form |
en spottas | obestämd form genitiv |
spottan | bestämd form |
spottans | bestämd form genitiv |
Plural | |
spottor | obestämd form |
spottors | obestämd form genitiv |
spottorna | bestämd form |
spottornas | bestämd form genitiv |
2spotta
[spåt`a]
verb
~de ~t • stöta ut saliv; äv. bildl. håna; spotta i nävarna (och ta nya tag) inrikta sig på att arbeta hårdare
Finita former | |
---|---|
spottar | presens aktiv |
spottas | presens passiv |
spottade | preteritum aktiv |
spottades | preteritum passiv |
spotta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att spotta | infinitiv aktiv |
att spottas | infinitiv passiv |
har/hade spottat | supinum aktiv |
har/hade spottats | supinum passiv |
Presens particip | |
spottande | |
Perfekt particip | |
en spottad + substantiv | |
ett spottat + substantiv | |
den/det/de spottade + substantiv |
spotta upp sig
• börja göra bättre ifrån sigInfinita former att spotta upp sig infinitiv aktiv