publicerad: 2015
sprickning
sprick·ning
substantiv
~en ~ar 2spricka
Singular | |
---|---|
en sprickning | obestämd form |
en spricknings | obestämd form genitiv |
sprickningen | bestämd form |
sprickningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sprickningar | obestämd form |
sprickningars | obestämd form genitiv |
sprickningarna | bestämd form |
sprickningarnas | bestämd form genitiv |