SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
springa
1springa substantiv ~n springor lång­smal öppning, spalt
Singular
en springaobestämd form
en springasobestämd form genitiv
springanbestämd form
springansbestämd form genitiv
Plural
springorobestämd form
springorsobestämd form genitiv
springornabestämd form
springornasbestämd form genitiv
2springa verb sprang, sprungit, sprungen sprunget sprungna, pres. springer löpahäftigt bryta fram; häftigt gå i bitar: ​springa i luften​ – De flesta sammansättn. med spring- hör till 2springa 1.
Finita former
springerpresens aktiv
springs (springes)presens passiv
sprangpreteritum aktiv
sprangspreteritum passiv
springimperativ aktiv
Infinita former
att springainfinitiv aktiv
att springasinfinitiv passiv
har/hade sprungitsupinum aktiv
har/hade sprungitssupinum passiv
Presens particip
springande
Perfekt particip
en sprungen + substantiv
ett sprunget + substantiv
den/det/de sprungna + substantiv
den sprungne + maskulint substantiv