publicerad: 2015
spruta
1spruta
verb
~de ~t • låta vätska häftigt strömma ut i stråle
| Finita former | |
|---|---|
| sprutar | presens aktiv |
| sprutas | presens passiv |
| sprutade | preteritum aktiv |
| sprutades | preteritum passiv |
| spruta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att spruta | infinitiv aktiv |
| att sprutas | infinitiv passiv |
| har/hade sprutat | supinum aktiv |
| har/hade sprutats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sprutande | |
| Perfekt particip | |
| en sprutad + substantiv | |
| ett sprutat + substantiv | |
| den/det/de sprutade + substantiv | |
2spruta
substantiv
~n sprutor 1 anordning för sprutning i allmänhet2 anordning för insprutning av medicin el. drog – De flesta sammansättn. med sprut- hör till 2spruta 1.
| Singular | |
|---|---|
| en spruta | obestämd form |
| en sprutas | obestämd form genitiv |
| sprutan | bestämd form |
| sprutans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sprutor | obestämd form |
| sprutors | obestämd form genitiv |
| sprutorna | bestämd form |
| sprutornas | bestämd form genitiv |


