publicerad: 2015
spruta
1spruta
verb
~de ~t • låta vätska häftigt strömma ut i stråle
Finita former | |
---|---|
sprutar | presens aktiv |
sprutas | presens passiv |
sprutade | preteritum aktiv |
sprutades | preteritum passiv |
spruta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att spruta | infinitiv aktiv |
att sprutas | infinitiv passiv |
har/hade sprutat | supinum aktiv |
har/hade sprutats | supinum passiv |
Presens particip | |
sprutande | |
Perfekt particip | |
en sprutad + substantiv | |
ett sprutat + substantiv | |
den/det/de sprutade + substantiv |
2spruta
substantiv
~n sprutor 1 anordning för sprutning i allmänhet2 anordning för insprutning av medicin el. drog – De flesta sammansättn. med sprut- hör till 2spruta 1.
Singular | |
---|---|
en spruta | obestämd form |
en sprutas | obestämd form genitiv |
sprutan | bestämd form |
sprutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
sprutor | obestämd form |
sprutors | obestämd form genitiv |
sprutorna | bestämd form |
sprutornas | bestämd form genitiv |