publicerad: 2015
statare
stat·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. statarna • i äldre tid: lantarbetare med avlöning efter statsystem; till stat 4
Singular | |
---|---|
en statare | obestämd form |
en statares | obestämd form genitiv |
stataren | bestämd form |
statarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
statare | obestämd form |
statares | obestämd form genitiv |
statarna | bestämd form |
statarnas | bestämd form genitiv |