publicerad: 2015
statare
stat·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. statarna • i äldre tid: lantarbetare med avlöning efter statsystem; till stat 4
| Singular | |
|---|---|
| en statare | obestämd form |
| en statares | obestämd form genitiv |
| stataren | bestämd form |
| statarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| statare | obestämd form |
| statares | obestämd form genitiv |
| statarna | bestämd form |
| statarnas | bestämd form genitiv |


