publicerad: 2015
sträckare
sträck·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. sträckarna • till 2sträcka 1
| Singular | |
|---|---|
| en sträckare | obestämd form |
| en sträckares | obestämd form genitiv |
| sträckaren | bestämd form |
| sträckarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sträckare | obestämd form |
| sträckares | obestämd form genitiv |
| sträckarna | bestämd form |
| sträckarnas | bestämd form genitiv |


