SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
sträcka
1sträcka substantiv ~n sträckor • samman­hängande ändlig del av linje; stycke väg; löp­distans
Singular
en sträckaobestämd form
en sträckasobestämd form genitiv
sträckanbestämd form
sträckansbestämd form genitiv
Plural
sträckorobestämd form
sträckorsobestämd form genitiv
sträckornabestämd form
sträckornasbestämd form genitiv
2sträcka verb sträckte sträckt 1 dra i ngt så att det tänjs ut; tänja kropps­del; föra handen el. armen i viss riktning2 flyga flockvis i bestämd riktning
Finita former
sträckerpresens aktiv
sträcks (sträckes)presens passiv
sträcktepreteritum aktiv
sträcktespreteritum passiv
sträckimperativ aktiv
Infinita former
att sträckainfinitiv aktiv
att sträckasinfinitiv passiv
har/hade sträcktsupinum aktiv
har/hade sträcktssupinum passiv
Presens particip
sträckande
Perfekt particip
en sträckt + substantiv
ett sträckt + substantiv
den/det/de sträckta + substantiv
sträcka sig 1 tänja kroppen2 skada sig genom att tänja kroppen för mycket3 ha viss ut­sträckning: ​Sverige sträcker sig från 55:e till 69:e bredd­graden
Ordform(er)sträcka sig
sträcka ut 1 sträcka ut el. utsträcka en hjälpande hand2 öka farten särsk. vid löpning: ​på bortre lång­sidan sträckte hon ut
Infinita formeratt sträcka utinfinitiv aktivPresens participutsträckandePerfekt participen utsträckt + substantivett utsträckt + substantivden/det/de utsträckta + substantiv