publicerad: 2015
stråtrövare
stråt|röv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rövarna • mest i äldre tid: rövare som anföll vägfarande
| Singular | |
|---|---|
| en stråtrövare | obestämd form |
| en stråtrövares | obestämd form genitiv |
| stråtrövaren | bestämd form |
| stråtrövarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stråtrövare | obestämd form |
| stråtrövares | obestämd form genitiv |
| stråtrövarna | bestämd form |
| stråtrövarnas | bestämd form genitiv |


