publicerad: 2015
stråtrövare
stråt|röv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rövarna • mest i äldre tid: rövare som anföll vägfarande
Singular | |
---|---|
en stråtrövare | obestämd form |
en stråtrövares | obestämd form genitiv |
stråtrövaren | bestämd form |
stråtrövarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stråtrövare | obestämd form |
stråtrövares | obestämd form genitiv |
stråtrövarna | bestämd form |
stråtrövarnas | bestämd form genitiv |