publicerad: 2015
borgen
borg·en
[bår´j‑]
substantiv; best. ~ • gå i borgen för ett lån ta på sig ansvaret för betalning av ett lån; vara en borgen (för ngt) vara en garanti
Singular | |
---|---|
en borgen | obestämd form |
en borgens | obestämd form genitiv |
borgen | bestämd form |
borgens | bestämd form genitiv |