publicerad: 2015
brott
brott
[bråt´]
substantiv
~et; pl. ~ 1 förbrytelse; avvikelse2 plats för brytning: kalkbrott3 ställe där ngt är brutet – Nästan alla sammansättn. med brotts- hör till brott 1; övriga sammansättn. inleds med brott-.
Singular | |
---|---|
ett brott | obestämd form |
ett brotts | obestämd form genitiv |
brottet | bestämd form |
brottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
brott | obestämd form |
brotts | obestämd form genitiv |
brotten | bestämd form |
brottens | bestämd form genitiv |