SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
brott
brott [bråt´] substantiv ~et; pl. ~ förbrytelse; av­vikelseplats för brytning: ​kalk­brottställe där ngt är brutet​ – Nästan alla sammansättn. med brotts- hör till brott 1; övriga sammansättn. in­leds med brott-.
Singular
ett brottobestämd form
ett brottsobestämd form genitiv
brottetbestämd form
brottetsbestämd form genitiv
Plural
brottobestämd form
brottsobestämd form genitiv
brottenbestämd form
brottensbestämd form genitiv