publicerad: 2015
erinra
er·inra
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
~de ~t 1 påminna, göra uppmärksam på: jag vill erinra om ditt löfte2 vara lik, leda tankarna till: en stil som erinrar om Strindbergs
Finita former | |
---|---|
erinrar | presens aktiv |
erinras | presens passiv |
erinrade | preteritum aktiv |
erinrades | preteritum passiv |
erinra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att erinra | infinitiv aktiv |
att erinras | infinitiv passiv |
har/hade erinrat | supinum aktiv |
har/hade erinrats | supinum passiv |
Presens particip | |
erinrande | |
Perfekt particip | |
en erinrad + substantiv | |
ett erinrat + substantiv | |
den/det/de erinrade + substantiv |
erinra sig
• påminna sig, plötsligt komma ihågOrdform(er) erinra sig