publicerad: 2015
erhålla
er·hålla
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
erhöll, erhållit, erhållen erhållet erhållna, pres. erhåller • få, motta
| Finita former | |
|---|---|
| erhåller | presens aktiv |
| erhålls (erhålles) | presens passiv |
| erhöll | preteritum aktiv |
| erhölls | preteritum passiv |
| erhåll | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att erhålla | infinitiv aktiv |
| att erhållas | infinitiv passiv |
| har/hade erhållit | supinum aktiv |
| har/hade erhållits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| erhållande | |
| Perfekt particip | |
| en erhållen + substantiv | |
| ett erhållet + substantiv | |
| den/det/de erhållna + substantiv | |


