publicerad: 2015
farbror
far|bror
[far´‑ el. far`‑]
hellre än far|broder
[far`‑]
substantiv
‑brodern el. ‑brorn; pl. ‑bröder 1 min farbror min fars bror el. svåger2 som tilltalsord till äldre man
Singular | |
---|---|
en farbror (en farbroder) | obestämd form |
en farbrors (en farbroders) | obestämd form genitiv |
farbrodern (farbrorn) | bestämd form |
farbroderns (farbrorns) | bestämd form genitiv |
Plural | |
farbröder | obestämd form |
farbröders | obestämd form genitiv |
farbröderna | bestämd form |
farbrödernas | bestämd form genitiv |