publicerad: 2015
faren
faren
[fa´ren]
substantiv; best. ~; pl. farnar • en fisk
Singular | |
---|---|
en faren | obestämd form |
en farens | obestämd form genitiv |
faren | bestämd form |
farens | bestämd form genitiv |
Plural | |
farnar | obestämd form |
farnars | obestämd form genitiv |
farnarna | bestämd form |
farnarnas | bestämd form genitiv |