publicerad: 2015
honnör
honn·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er 1 hedersbevisning, erkännande2 militär hälsning med sträckt hand mot pannan3 högt kort vanl. ess t.o.m. knekt el. tia
| Singular | |
|---|---|
| en honnör | obestämd form |
| en honnörs | obestämd form genitiv |
| honnören | bestämd form |
| honnörens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| honnörer | obestämd form |
| honnörers | obestämd form genitiv |
| honnörerna | bestämd form |
| honnörernas | bestämd form genitiv |


