publicerad: 2015
honnör
honn·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er 1 hedersbevisning, erkännande2 militär hälsning med sträckt hand mot pannan3 högt kort vanl. ess t.o.m. knekt el. tia
Singular | |
---|---|
en honnör | obestämd form |
en honnörs | obestämd form genitiv |
honnören | bestämd form |
honnörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
honnörer | obestämd form |
honnörers | obestämd form genitiv |
honnörerna | bestämd form |
honnörernas | bestämd form genitiv |