publicerad: 2015
inställa
in|ställa
verb
‑ställde ‑ställt 1 stoppa förverkligandet av: inställa el. ställa in en resa2 manövrera till rätt läge: inställa el. vanl. ställa in kikarsiktet
Finita former | |
---|---|
inställer | presens aktiv |
inställs (inställes) | presens passiv |
inställde | preteritum aktiv |
inställdes | preteritum passiv |
inställ | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att inställa | infinitiv aktiv |
att inställas | infinitiv passiv |
har/hade inställt | supinum aktiv |
har/hade inställts | supinum passiv |
Presens particip | |
inställande | |
Perfekt particip | |
en inställd + substantiv | |
ett inställt + substantiv | |
den/det/de inställda + substantiv |
inställa sig
1 infinna sig2 förvänta: de hade inställt sig el. vanl. ställt in sig på en solig dagOrdform(er) inställa sig