SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kork
kork [kår´k] substantiv ~en ~ar ett lätt, elastiskt ämne från kork­eken; ​styv i korken ⟨vard.⟩ själv­säkerliten bit kork vanl. anv. som flaskpropp: ​dra ur korken (i champagne­flaskan)​ – De flesta sammansättn. med kork- hör till kork 1.
Singular
en korkobestämd form
en korksobestämd form genitiv
korkenbestämd form
korkensbestämd form genitiv
Plural
korkarobestämd form
korkarsobestämd form genitiv
korkarnabestämd form
korkarnasbestämd form genitiv