publicerad: 2015
korrespondens
kor·re·spond·ens
[‑en´s el. ‑aŋ´s]
substantiv
~en ~er 1 brevväxling; brevsamling2 förbindelse; motsvarighet, överensstämmelse – Nästan alla sammansättn. med korrespondens- hör till korrespondens 1.
Singular | |
---|---|
en korrespondens | obestämd form |
en korrespondens | obestämd form genitiv |
korrespondensen | bestämd form |
korrespondensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
korrespondenser | obestämd form |
korrespondensers | obestämd form genitiv |
korrespondenserna | bestämd form |
korrespondensernas | bestämd form genitiv |