SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
obligation
ob·­lig·­at·ion substantiv ~en ~er statligt värde­papper med liten men säker värdehöjning; tryckt skulde­brev⟨särsk. jur.⟩ skyldighet, förpliktelse, förbindelse​ – De flesta sammansättn. med obligations- hör till obligation 1.
Singular
en obligationobestämd form
en obligationsobestämd form genitiv
obligationenbestämd form
obligationensbestämd form genitiv
Plural
obligationerobestämd form
obligationersobestämd form genitiv
obligationernabestämd form
obligationernasbestämd form genitiv