publicerad: 2015
obligation
ob·lig·at·ion
substantiv
~en ~er 1 statligt värdepapper med liten men säker värdehöjning; tryckt skuldebrev2 ⟨särsk. jur.⟩ skyldighet, förpliktelse, förbindelse – De flesta sammansättn. med obligations- hör till obligation 1.
Singular | |
---|---|
en obligation | obestämd form |
en obligations | obestämd form genitiv |
obligationen | bestämd form |
obligationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
obligationer | obestämd form |
obligationers | obestämd form genitiv |
obligationerna | bestämd form |
obligationernas | bestämd form genitiv |