publicerad: 2015
rackare
rack·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rackarna 1 skojare; buse2 ⟨åld.⟩ hästslaktare – Alla sammansättn. med rackar- hör till rackare 1.
Singular | |
---|---|
en rackare | obestämd form |
en rackares | obestämd form genitiv |
rackaren | bestämd form |
rackarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rackare | obestämd form |
rackares | obestämd form genitiv |
rackarna | bestämd form |
rackarnas | bestämd form genitiv |