publicerad: 2015
rackare
rack·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rackarna 1 skojare; buse2 ⟨åld.⟩ hästslaktare – Alla sammansättn. med rackar- hör till rackare 1.
| Singular | |
|---|---|
| en rackare | obestämd form |
| en rackares | obestämd form genitiv |
| rackaren | bestämd form |
| rackarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rackare | obestämd form |
| rackares | obestämd form genitiv |
| rackarna | bestämd form |
| rackarnas | bestämd form genitiv |


