publicerad: 2015
racka
1racka
substantiv
~n rackor • mest i sms.; ⟨vard., nedsätt.⟩ hund el. katt
Singular | |
---|---|
en racka | obestämd form |
en rackas | obestämd form genitiv |
rackan | bestämd form |
rackans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rackor | obestämd form |
rackors | obestämd form genitiv |
rackorna | bestämd form |
rackornas | bestämd form genitiv |
2racka
verb
~de ~t • fästa rundhult med rack; till 1rack
Finita former | |
---|---|
rackar | presens aktiv |
rackas | presens passiv |
rackade | preteritum aktiv |
rackades | preteritum passiv |
racka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att racka | infinitiv aktiv |
att rackas | infinitiv passiv |
har/hade rackat | supinum aktiv |
har/hade rackats | supinum passiv |
Presens particip | |
rackande |
racka ner
• racka ner på (ngn) klandra hårt, skälla utInfinita former att racka ner infinitiv aktiv Presens particip nerrackande