publicerad: 2015
attribut
at·trib·ut
[‑u´t]
substantiv
~et; pl. ~ 1 utmärkande egenskap; kännetecken, särmärke2 ⟨språkv.⟩ bestämning till substantiviskt ord
Singular | |
---|---|
ett attribut | obestämd form |
ett attributs | obestämd form genitiv |
attributet | bestämd form |
attributets | bestämd form genitiv |
Plural | |
attribut | obestämd form |
attributs | obestämd form genitiv |
attributen | bestämd form |
attributens | bestämd form genitiv |