publicerad: 2015
brist
brist
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; otillräcklig tillgång: brist på mat2 otillräcklig standard, otillräcklighet: brister i brandsäkerheten – Nästan alla sammansättn. med brist- hör till brist 1.
Singular | |
---|---|
en brist | obestämd form |
en brists | obestämd form genitiv |
bristen | bestämd form |
bristens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brister | obestämd form |
bristers | obestämd form genitiv |
bristerna | bestämd form |
bristernas | bestämd form genitiv |