publicerad: 2015
förtjänst
för·tjänst
substantiv
~en ~er 1 inkomst; vinst2 värde, god egenskap: uppskatta ngn efter förtjänst – Alla sammansättn. med förtjänst- hör till förtjänst 2.
Singular | |
---|---|
en förtjänst | obestämd form |
en förtjänsts | obestämd form genitiv |
förtjänsten | bestämd form |
förtjänstens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förtjänster | obestämd form |
förtjänsters | obestämd form genitiv |
förtjänsterna | bestämd form |
förtjänsternas | bestämd form genitiv |