publicerad: 2015
förtjusning
för·tjus·ning
substantiv
~en ~ar förtjusa
| Singular | |
|---|---|
| en förtjusning | obestämd form |
| en förtjusnings | obestämd form genitiv |
| förtjusningen | bestämd form |
| förtjusningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förtjusningar | obestämd form |
| förtjusningars | obestämd form genitiv |
| förtjusningarna | bestämd form |
| förtjusningarnas | bestämd form genitiv |


